Småprat

Igår slog det mig hur mysigt det är att gå in i en liten shop och mötas av trevliga människor. Jag var nämligen in i en liten tebutik där en äldre man vid rullatorn stog och man förstog att han och kvinnan bakom disken hade setts flera gånger. Troligtvis så går han förbi då och då och pratar med henne och köper lite kaffe eller te hektovis. Det var sådan härlig atmosfär och det slog mig hur tråkiga vi svenskar är som nästan blir besvärade av pratglada människor ibland. Det ska gå fort och vi vill inte bli störda. Men stämmer det eller är det något vi “växer in i”? Jag vill iallafall vara en sån som stannar till och småpratar med pojken i kiosken eller kvinnan bakom disken. Någon som inte alltid har så bråttom och inte har tid att även JAG förgylla någons dag. För det var det dom gjorde igår!